Jag minns.
Minns de varma sommarkvällarna i Grekland som fick oss barn som aldrig träffats förut springa runt och leka tills vi skiljdes åt sent på natten som om vi känt varandra hela livet. Hur de vuxna åt och drack, skrattade och dansade hela nätterna och krossade tallrikar och kastade blommor för att visa musikerna sin uppskattning.
Det var nåt med de grekiska zorba-kvällarna som fick mamma och pappa att vakna till liv på semestern, efter ett helt års hårt arbete. Nu var det semester, en tid att glädjas och njuta. Och vi barn var alltid med. Alla som kom hade med sig barnen. Det var en fest för hela familjen.
Så lite man visste som barn, när man sprang omkring där och lekte. Att dessa kvällar var som efterlängtade solstrålar efter en lång vinter, som något sällsynt som man skulle stanna upp och njuta av. Något som kom att prägla en som vuxen.
För varje gång jag tänker tillbaka på de ljumna sommarkvällarna önskar jag att jag kunde gå tillbaka i tiden och memorera varje ögonblick.
Jag hoppas att ni som reser till Grekland får uppleva en riktig grekisk Zorba-kväll, en äkta kväll av musik, mat, värme och kärlek. Som ger dig minnen för livet, precis som det gav mig.
